Nils Danielson – sonen som blev Senätes konstrebell
Sommaren 1995 står plötsligt sonen till Senätes grundare, Nils Danielson, i hela Sveriges rampljus. Ett storbråk har nämligen brutit ut sedan han dumpat dyrbar konst på högen för avfall bakom ladan på Senäte Gård!
Därför var det kanske inte så konstigt att riksmedia som press, radio och TV ville ställa frågor till Nils om varför i hela friden han hade flyttat den dyrbara konsten från Senäte Kyrkplats till högen med sopor.
”Skräp var det!”
När Göteborgs-Posten besökte Senäte gård, som Nils själv beskrev som ”den vackraste platsen på jorden”, svarade han med sin egen syn på vad som han hade slängt:
-Skräp. Ja det var det! Mjölpåsar som han fyllt med papper och sen målat blåa. Och rostigt plåtskrot! Röda kuddar under en ask som skulle symbolisera asken Yggdrasil! Är det sakral konst det?
Men idén att konsten skulle bort var inte Nils egen utan kom i själva verket från kyrkofullmäktige. De hade under en längre tid, efter det att utställningen var över, begärt att konsten skulle flyttas från kyrkplatsen. När ingenting hände tröttnade Nils till slut och tog saken i egna händer.
Konsten på Senäte Kyrkogård ingick i projektet ”Skapelser” som 150 konstnärer under sommaren 1995 genomförde på 26 av Skaraborgs kyrkor. Man kan utgå från att initiativtagarna inte direkt höll med Nils om att konsten var skräp. Inte minst på grund av at den konst som Nils körde bort med traktorn var försäkrad till ett värde av 115 000 kr (vilket var en hel del på den tiden). Det hade Nils såklart ingen aning om när han tog frontlastaren till hjälp för att dumpa den bakom gårdens lada.
Stäms på miljonbelopp
Men då vaknade den ansvarige för konstutställningen verkligen till och polisanmälde snabbt Nils för egenmäktigt förfarande och krävde samtidigt Nils på skadestånd i miljon-klassen för de skadade konstverken. Detta blev det inget av och kanske var det mest ett sätt att få uppmärksamhet.
Så vad var det egentligen för ”skräp” som Nils skrotade? De ”blåa mjölpåsarna” som prydde portalen till kapellet – vilket den turk-tyske konstnären Tamer Serbay låg bakom – föreställde en förbindelse av förtröstan nere på jorden. Plåtskrotet var konstnären Lars Ekholms sätt att påminna om livets under genom två skulpturer i rostig plåt och ”de röda kuddarna under en ask” var Ann Roséns tolv röda kuddar – en installation där lärljungarna skulle kunna sitta och vila ut. Och vet du vads om kanske är det roligaste i hela den här berättelsen? Jo, trots allt dram som uppstod fick ett konstverk Hannes Karlewskis faktiskt stå kvar på kyrkplatsen.
Konstverket som fick stå kvar
Verket var några svartmålade störar med speglar på toppen. Göteborgs-Posten kunde såklart inte låta bli att fråga Nils varför han inte hade dumpat även dessa. Då gav han dem ett enkelt svar:
– Jag begriper mig inte på den konsten heller. Men när solen skiner på de där stolparna tidigt på morgonen så är det rätt fint!
Detta är det fjärde kapitlet i resan som skapade fastighetsbolaget Senäte. Det är en 90 år lång berättelse om mod, samarbete, med-, mot- och framgång som vi vill dela med dig under vårt jubileumsår 2024.
Vinn ditt eget målarset!
Nu lottar vi ut ett måleriset så att du kan skapa din egen konst precis som du vill ha den. I målarsetet ingår bordsstaffli, målarduk, akrylfärger, palett, penslar och målartvål från Galleri Graphica. Allt du behöver göra för att vara med och tävla är att svara på vad Senätes egen konstrebell heter.
Skicka in ditt svar innan den 15 maj till senate@senate.se eller posta till
Senäte, Nya Stadens Torg 6
531 30 Lidköping
Vinnaren presenteras i våra sociala medier den 22 maj.
